Joy Divison Vs. New Order

"Let's dance to Joy Division, And celebrate the irony, Everything is going wrong, But we're so happy.."

Idag har jag funderat över Joy Divison, New Order och vad det är som gör vissa låtar så osannolikt bra. På något sätt känns det inte helt politskt korrekt att tycka att New Orders musik på 2000-talet är bättre än Joy Divisons gamla åttiotalskompositioner. Samtidigt gillar jag inte att jämföra musik, men det var oundvikligt idag, eftersom jag omedvetet tvingade mig själv att välja, och eftersom jag valde New Order.

Men vad är en bra låt? En liten trettiosekundsanalys gav svaret emotionell laddning och minnen. Samtidigt som första lyssningen på en låt kan vara omvälvande. Jag får nog gå och lägga mig ikväll utan svar på frågan om vad en bra låt är. Men jag fortsätter begrunda ämnet i hopp om svar.

The Wombats - Let's dance to Joy Divison

Det är sjukt vad mycket
konstigt det finns på Tradera.

Made In The Dark

I väntan på Hot Chips nya album Made In The Dark som släpps den 4:e februari får vi hålla tillgodo med de gamla plattorna, hiten Ready For The Floor och titelspåret Made In The Dark.

I've got hugs for you!!!!!!!!!!

Lyssnar på Calvin Harris - Acceptable in the '80s för en tredje gång (i rad) och fortsätter mitt privata lilla disco på hemmafront. Ibland vet man inte vad man ska säga, vad man ska göra eller ens vad man ska tänka och då är det lika bra att bara skita i allt och försvinna in i en grym låt som tar en någonstans man inte vet vart och inte behöver veta. För det enda jag vet just nu är är att he's got love for me cause I'm born in the eighties. Och det är fan inte illa!

David Gray - Please forgive me

En cymbalisk rush

Thom Yorke är nog en av de mest musikalsikt kompetenta män jag känner till. Inte för att han sjunger bra, inte för att han är bra på att spela piano eller elgitarr utan för att han är helt fantastisk på att skapa låtar som träffar mig i hjärtat så pass att jag nästan inte vet vart jag ska ta vägen. Och jag menar verkligen skapa, för det känns att han inte släpper ifrån sig musik som inte betyder någonting för likväl honom själv. Han är verkligen en musikalisk konstnär. Vare sig han gör det på egen hand eller med Radiohead, lyckas han. Med Cymbal Rush, som är med på albumet The Eraser från 2006 lyckas han fortfarande ta mig in i en sfärisk bubbla som endast några få klarar av att ta mig till. Låten eskalerar successivt, både rent ljudmässigt och känslomässigt ju längre in i den man lyssnar.

Insvept i en elektronisk ljudmatta slutar det alltid med att jag spelar om den, i alla fall minst en gång, för jag vill helt enkelt inte sluta vara i den bubblan.

Thom Yorke - Cymbal Rush

I do things for you if you were born in the eighties

Jag har hört den här låten lite här och var men inte tagit mig tiden att hitta den själv, men nu när julgrejerna rensas bort hittade jag en liten lapp där det stod "born in the eighties" och jag kom ihåg hur peppande låten är och nu finns den här till ert förfogande.

Calvin Harris - Acceptable in the '80s

I just want your kiss

Från början tyckte jag att hon lät som en ny variant av Lily Allen, men det är nog bara för att jag är ovan att lyssna på tjejer som sjunger med en sådan utbred engelsk accent. Ju mer jag lyssnar på Kate Nashs skiva Made Of Bricks inser jag hur otroligt bra den är och att hon inte alls är en Lily-kopia. Nya singeln Pumpkin Soup är en otroligt glad och peppande låt som jag lyssnar på om och om igen.

Kate Nash - Pumpkin Soup

If you don't try, how will you know?

Den ultimata låten.
New Order - Jetstream

I'm ready, I'm ready for the floor

Hot Chip - Ready for the Floor

Med den här låten tar jag mig in i 2008 och det känns jävligt bra.


Do it do it do it do it now










Say it say it say it now

Smile, and maybe tomorrow

Det är inte ofta, men ibland sätter jag min iPod på "blanda spår".
Kanske är det min övertro på ödet, eller så är det just slumpen som gör det, men ibland känns det som att det är meningen att jag ska höra en viss låt när den slumpmässigt spelas. Som att det är ett litet meddelande som kommer till mig, en liten guidning.
Igår kom Tony Bennetts Smile och den kom mer än lägligt, så det måste varit meningen.

Tony Bennett - Smile

De 20 bästa låtarna 2007

Jag har försökt sammanfatta vilka låtar som av olika anledningar betytt mest för mig år 2007. Det var inte lätt, men nedan har vi min topp 20-lista, som inte har någon som helst rangordning förutom att alla låtarna är bäst.

1. Trentemøller - Moan (Trentemøller Vocal Remix)
2. Robyn – Since You’ve Been Gone (Kelly Klarksson Cover)
3. Nôze – Remember Love
4. Cocorosie – Animals
5. Hellogoodbye – Here In Your Arms
6. Kaki King - Gay Sons Of Lesbian Mothers
7. Radiohead – Reckoner
8. Will.I.Am – Fantastic
9. Chemical Brothers – The Salmon Dance (featuring Fatlip)
10. The Good, The Bad & The Queen – Herculean
11. Lykke Li – Little Bit
12. Gus Gus – Moss
13. LCD Soundsystem – Time To Get Away
14. Yelle - Je Veux Te Voir
15. Britney Spears – Radar
16. Justice Feat. Uffie – The Party
17. The Rumble Strips - Girls And Boys In Love (David E Sugars Shameless Mix)
18. Unkle Feat. Ian Astbury - Burn My Shadow (Radio Slave Remix)
19. Simian Mobile Disco – Hustler
20. Amy Winehouse – Tears Dry On Their Own