ny toxic

När Britney släppte låten Toxic år 2004 var hon på sin peak. Det var en fulländad låt och jag trodde inte att hon någonsin skulle kunna släppa något mer i samma kaliber, framförallt inte efter att fått ett mentalt sammanbrott (läs blivit av med vårdnaden om barnen och rakat av sig allt hår) men jag hade fel! Radar är en hit i samma stuk! Den får mig att vilja dansa, den gör mig glad och jag vill lyssna på den om och om igen.

Britney Spears - Radar

I'm watching all the clouds drift by below me

Den låt som betytt mest för mig de tre senaste åren är och förblir Jetstream. Första gången jag hörde den var en morgon sommaren 2005. Jag blev helt tagen. Laddade hem den samma dag men kunde inte förstå vad jag upplevt som så fantastiskt. Det var ju bara en välproducerad radiohit. Den åkte i alla fall in i min dåvarande minidisc, och sen upptäckte jag det igen. Jag kunde inte sluta spela den på repeat och det kan jag fortfarande inte göra i vissa lägen. Det är som allt fulsnyggt det är inte perfekt och just därför tröttnar man inte.

Fast ändå är det inte så, för Jetstream är den ultimata låten.
Så är det bara.

New Order – Jetstream

om du väljer att stå still

Maskinen - Alla som inte dansar

Svensk suspekt rapp, delvis på skånska och till ett skönt elektroniskt beat. Låter precis som om Snook och Las Palmas gjort en låt tillsammans, men det har de inte, fast jo de har det. Lite smått hemliga Maskinen består faktiskt av Oskar Linnros från Snook, Afasi & Filthy samt Slagsmålsklubbens Frej som även är med i Offerprästers Orkester som gjort låtar med just Las Palmas. Men det är alltså Maskinen som står för "alla som inte dansar är våldtäktsmän.." och det är omöjligt att säga att det inte är catchy.

Du är vad du äter, jag är vad jag hör

På väg hem från tunnelbanan idag lyssnade jag på Aphex Twin - Shiny Metal Rods. Den får mig att hamna i ett tillstånd där jag känner mig mer som mitten av en teknisk process än som en människa på väg hem från jobbet. Det är svårt att beskriva vad som är så tilltalande eftersom jag i 5 minuter och 34 sekunder är insvept i en blandning av suggestiva distade elektroniska ljud. Det både skrämmer och hänför mig att det är möjligt att ta till sig en låt så pass mycket att det för stunden inte längre är en låt, utan en förlängning av mig själv.

För stunden är jag vad jag hör.

iDisappear i min iPod

Jag hörde The Faint för första gången av en slump. Den här låten fick jag skickad till mig, av en slump? Det är en låt som ligger rakt i ansiktet men det är lugnt, för det är där jag vill ha den.
Den här låten gör mig pepp!

The Faint - iDisappear (MatthewSavantMix)

I am the party

The Others är en låt som idag får mig att längta till morgondagens tunnelbane och bussfärder eftersom jag vet att den här låten passar perfekt när jag är på väg någonstans.
Det låter som Electric Six fast med ett popigt beat. Den funkig, elektronisk och helt briljant eftersom jag ännu inte hunnit lyssna sönder den. Dessutom har låten det.
Jag vet inte vad det innebär, men det är någonting jag känner ibland när jag hör en ny låt.

TV Rock vs Dukes of Windsor - The Others

På väg hem med bussen några nätter sedan när jag som vanligt lyssnade på musik och tittade ut genom fönstret, slog det mig. Jag satt där och kände mig sentimental över någonting som inte fanns. All känslosam musik jag lyssnar på skapar en slags bubbla av eftertanke.
Jag tvingade mig själv att tänka efter, vad är det som är så vemodigt? Svaret blev; ingenting. Mitt sentimentala sinne är bara en fiktion som passar in i situationen. När man åker buss hem och lyssnar på en vacker låt passar det helt enkelt bättre att vara lite vemodig än likgiltig.
Det var både glädjande och sorgligt att inse.

Lykke Li - Little Bit