Hyllning

Jag är bra på att hylla musik. Jag höjer ofta musik jag precis fått höra till skyarna efter bara några ackord. Markus Krunegårds - Jag är en vampyr är ett sådant exempel. Efter att ha lyssnat in mig på den gav jag skivan Markusevangeliet ett försök, men den fastnade inte.
Men något hände och nu känns låtarna otroligt relevanta och nära mig. Nu kan jag inte sluta lyssna. Alla spåren talar till mig, det känns som att få fly rakt in i annan helt vanlig människas kaotiska liv, och för en stund glömma sig själv. Det är så fint och det känns så äkta att jag på ett underligt sätt önskar att jag till och med kände igen mig i Markus mest ensamma rader.

Markus Krunegård - Se på mig nu

www.myspace.com/markuskrunegrd

Gamla klassiker

Att hitta gamla klassiker och återupptäcka dem är otroligt kul. I fredags när jag var ute och lyssnade på artisten och DJ:n Melo spela skivor på Reisen bar ljöd den gamla Cameoklassikern Word Up ur högtalarna.

Med släpig rap som nog egentligen är mer sjungande prat uppmanar Cameo till att vifta med armarna i luften som om vi inte bryr oss. Men bara låtens keyboardsoundet i låten räcker för att den ska kännas som en tidsresa tillbaka till 1986.
Ryktet säger att det var Cameo som myntade uttrycket word. Sant eller inte, men Word Up är ruskigt bra.
Videon är också riktigt snygg.

Cameo - Word Up

För nu

Som soundtrack till den här sommarens början är det några låtar som är the shit. Den här veckan är det tre låtar jag kört på repeat, tre låtar som jag spelar om och om igen och som jag för tillfället inte tycks kunna spela sönder.

Markus Krunegård - Jag är en vampyr
Kleerup Feat. Neneh Cherry - Forever
Jordin Sparks & Chris Brown - Air

och vem är inte ful i 60 Watts ljus?

Jag är och förblir lite kär i Markus Krunegård. Ända sen jag upptäckte Laakso för tre år sedan har han haft en speciell plats. Den gamla plattan "I miss you I'm pregnant" är evigt förknippad med tiden då, men låtarna från Markusevageliet skriver min musikaliska historia och är mitt soundtrack just nu. Det är fantastiskt för när han med sin säregna röst sjunger om att världen är så underbar om man bara får ett svar, i låten "jag är en vampyr" känner jag den där känslan vi alla vill känna i början av juni, just den att den här sommaren kommer bli den bästa sommaren.
Och den här gången vet jag det, för hur kan den inte bli det när jag skapar den tillsammans med Markus och hans gitarrspel i bakgrunden av allt?

Se Markus sjunga "Jag är en vampyr" ackompanjerad av sig själv på gittarr när han åker bil med svt.

Markus Krunegård - Jag är en vampyr