I poke her face

Lady Gagas Pokerface har länge varit uttjatad, men här kommer den fram som en "frisk fläkt". Hiphopkungarna Kanye West och Common har nämligen gjort om den akustiska versionen som florerar runt på nätet och istället för att vara en kommersiell elektronisk danshit har den istället blivit en skön hiphoplåt. Kanye West och Common har lagt hennes sång på sitt egna ganska minimalistiska hiphopbeat och resultat är riktigt bra.


Kid Cudi - I Poke Her Face (Ft Kanye West & Common)

"And you were like alright, Vice is on.."

Jag var för liten, inte ens född när Miami Vice började sändas, men jag tittade på alla repriserna på ztv för ett antal års sedan och satt fängslad. Jag fascinerades och fascineras fortfarande av det åttiotal som Miami Vice symboliserar, det åttiotal då tv-seriernas "badboys" gled omkring i lila kakibyxor och en djupt v-ringad rosa tshirt och som med den solariebrännan ändå framstod som riktigt maskulina tuffingar.
Jag fascineras också av åttiotalets egna fascination av synthen. Miami Vice introlåt, "Crocketts" är ett fantastiskt bra exempel. Distade elgittarer blandas med en matta av synthljud, och de används på ett helt annat sätt än nu. Man riktigt hör att det är "nya" ljud. Virveltrumman har hamnat i fokus och ligger parallellt med alla synthljuden och till det en enkel melodi som lätt fastnar. Det är en riktigt bra låt, och när jag lyssnar på den är det nästan så att jag själv glider omkring i pastellfärger på en palmstrand i Miami, i mitten av det åttiotal då jag själv hade pastellfärgad body.

Jan Hammer - Crocketts (Miami Vice Theme)

"my ponytale is dead, but I wear a hat instead"

Hela skivan "Jigsaw" är grym, men jag fastnar alltid för ett spår i taget på nya skivor och när "I got you dancing" och "So Human" redan är på gränsen till sönderlyssnade har skivans fjärde spår "Bang Bang" tagit över. Skönt beat och skönt långsamt rappande, "Lady Sov" har gjort det igen.


Lady Sovereign - Bang Bang

The Sound of Arrows - Magic

Det var länge sedan jag hörde en låt som berörde mig så mycket som M.A.G.I.C med The Sound Of Arrows. Den har den sällsynta förmågan att plocka fram känslan av total euofori, och den sprider sig genom hela mig och får mig att känna att allt är precis som det ska vara. M.A.G.I.C skapar en slags i-stunden-perfektion som ytterst få låtar kan frambringa och den är precis vad den utger sig för att vara, magisk.
Lyssna på låten på deras myspace och ta en titt på den mycket fina, dock korta videon som finns på hemsidan. I den blandas animerade hoppande valar med klipp på glada barn, enhörningar samt pastellfärgade moln och glitter. De har lyckats fånga den magiska känslan som infann sig när jag fick titta på "Askungen" som liten, det känns som att för en minut kliva rakt in i ett Disneyslott, och jag är väldigt svag för sådana slott.
Så titta på videon och hör sedan hela låten på myspace.

www.thesoundofarrows.com
www.myspace.com/thesoundofarrows

high on the heels

The Whitest Boy Alive - High On The Heels

Det är mycket jag gillar med den här låten, men framförallt sättet de kombinerar sin elektroniska musikstil med italodisco-vibbar. För mig lyckas Erland Øye med allt han tar sig för. Han utstrålar den där sköna tillbakalutande känslan, och jag både tror och hoppas att han är killen som gör musik för att han måste, och inte för pengerna eller berömmelse.
Jag kommer aldrig att glömma natten den där sommaren, då det var soluppgång över Södermälarstrand och Stadshuset och hela Stockholm, och jag sa att det var låten jag vaknat till i ett halvår, och när han i egen hög person tog de första ackorden på sin egen låt och då vi sjöng "Sheltered Life" tillsammans.
Nostalgi hit och dit, men det här är ju äckligt bra.

Jag trycker på play "High On The Heels", höjer volymen lite för mycket och hamnar mitt i musiken, det känns precis som om det vore live. Somsagt, äckligt bra.