Du är vad du äter, jag är vad jag hör

På väg hem från tunnelbanan idag lyssnade jag på Aphex Twin - Shiny Metal Rods. Den får mig att hamna i ett tillstånd där jag känner mig mer som mitten av en teknisk process än som en människa på väg hem från jobbet. Det är svårt att beskriva vad som är så tilltalande eftersom jag i 5 minuter och 34 sekunder är insvept i en blandning av suggestiva distade elektroniska ljud. Det både skrämmer och hänför mig att det är möjligt att ta till sig en låt så pass mycket att det för stunden inte längre är en låt, utan en förlängning av mig själv.

För stunden är jag vad jag hör.