På väg hem med bussen några nätter sedan när jag som vanligt lyssnade på musik och tittade ut genom fönstret, slog det mig. Jag satt där och kände mig sentimental över någonting som inte fanns. All känslosam musik jag lyssnar på skapar en slags bubbla av eftertanke.
Jag tvingade mig själv att tänka efter, vad är det som är så vemodigt? Svaret blev; ingenting. Mitt sentimentala sinne är bara en fiktion som passar in i situationen. När man åker buss hem och lyssnar på en vacker låt passar det helt enkelt bättre att vara lite vemodig än likgiltig.
Det var både glädjande och sorgligt att inse.

Lykke Li - Little Bit